Söndagen den 2/10 gjorde jag inte många knop. Låg mest i soffan och tog igen mig. Kände mig något piggare än tidigare och hade inte riktigt lika ont som jag hade haft tidigare. På måndagen gick jag till jobbet, jag tänkte att jag gör det jag orkar och det gick bra ända fram till kl 08:30 då jag satt och pratade i telefonen och blev yr. Jag fick gå bort till fikarummet och gå och lägga mig i soffan. Eva (min arbetskamrat som är sjuksköterska) tog blodtrycket på mig och det var lite högt. Jag låg i soffan i några timmar innan jag släpade mig ut till mitt kontor. Vi bestämde att Eva skulle skjutsa hem mig, men jag skulle bara fixa lite innan jag åkte hem.
Eva gick och hämtade Eric (vår överläkare) som ville att vi skulle ta ett nytt CRP och blodsocker innan jag gick hem. Jag fick gå och lägga mig på undersökningsbritsen medan han gick på lunch och Eva tog proverna.
Det visade sig att CRP inte hade sjunkit nämnvärt, var 154, och blodsockret var på 16 (eller 18, jag har glömt det). Han sa att jag inte fick åka hem utan att han skulle lägga in mig någonstans. Han ringde till bakjouren på Infektionskliniken som sa att jag var välkommen ner dit med detsamma.
Annelie (ännu en arbetskamrat som är sjuksköterska) kom med en rullstol och skjutsade ner mig till infektionskliniken.
Efter ett tag fick jag träffa underläkaren Pernilla som undersökte mig. Hon skrev en remiss för röntgen av lungorna. Denna röntgen visade att jag hade vätska i lungorna och någonting mer. För att utesluta att det inte var en lungemboli så skrev hon en remiss för DT pulmonalis (en datortomografi med kontrast över lungorna). Klockan började närma sig kl 17 och hon remitterade mig till medicinakuten. Där fick jag ligga och vänta i två timmar innan röntgenundersökningen och sedan ytterligare tre timmar innan svaret var klart. Det visade sig att jag hade 15 mm vätska runt hjärtat och diagnosen blev perikardit (hjärtsäcksinflammation).
Jag fick läggas in på kardiologen med telemetriövervakning.
Kommentera